Med Eros' penna

Nu vill jag, alldeles på fri hand,

teckna ur minnet för eftervärlden

det obeskrifligt, ojämförligt ljufva

i allt hos dig, o min älskade!

Det rika, silkesdunkla håret,

ögonens strålande ovaler,

din fina byst, dina käcka höfter,

din smidigt lätta gång och dans!

Och så -- ett leende i ögat,

en allvarsskugga invid munnen,

en ögonblickets skiftning i din hy,

som ofta jag förgäfves velat tolka!

Det finnes många sätt att bjuda,

lika många att emottaga

den ringaste som den största gåfva:

hur fagert du kunde bådadera!

Som ingen annan du mig mäktat

med en blick signa eller banna: --

det var ett leende i ögat,

en liten glimt af hot vid munnen.

*

Nu har jag alldeles på fri hand

tecknat i många ord och ljufva

min outplånligt, obevekligt sköna

kärleksbild, o, min älskade!

Men likväl, ack, vill ej bilden lefva,

fastän jag lånat Eros' penna! --

Den lefver endast i mitt hjärta --

och måste en gång -- brista med det.