O vor' en herdeflicka jag

O vor' en herdeflicka jag,

så fri från sorg och kval

jag skulle ständigt sjunga

i skogens gröna sal:

ja, hela dagen skulle

så glad min drill jag slå,

att göken själv blev narrad

att stämma in också.

Ack, länge nog jag väntat har

att höra gökens röst;

då skulle bittra kvalen

försvinna ur mitt bröst,

så tänkte jag och bidde –

och nu har våren grytt,

men ack, utur mitt hjärta

likväl ej sorgen flytt.

Nu sjunger lilla fågelen

och göken ropar jämnt,

men när till dem jag lyssnar,

blir hjärtat så beklämt,

och bittra hjärtesorgen

blir därvid endast ny,

och kvalen bliva tyngre

i stället för att fly.