På jorderingen det finnes ingen
P. Heise
På jorderingen det finnes ingen
så fager blomma, som vännen min,
vännen den hulda, som håg och sinn'
oemotståndligt har tagit in.
I höstekvällen på öde fjällen
jag tänker blott på min vän så blid.
Straxt blir så soligt och varmt därvid,
som i den ljuva midsommarstid!