Det far ett skepp

Det far ett skepp på gungande våg,

ack gungande våg, med tackel och tåg

och vimpel i mast, jag kommer ihåg,

att skeppet heter Lyckan.

Och sjöarna dunka mot skeppets stam,

och revlarna resa sin vita kam,

men skepparn lotsar sig ändå fram,

ty skeppet heter Lyckan.

Och när det kommer till grönskande strand,

ack grönskande strand, så ser man ibland

en flicka vifta och vinka med hand

åt skeppet som heter Lyckan.

Det vinkar igen från master och rår,

det viftar och hurrar, i märsen står

en lättmatros, han har knollrigt hår,

och skeppet heter Lyckan.

Och flickan öppnar sin rosendemund,

ack rosendemund så röd och så rund,

och suckar och ber; tag mig med på stund

på skeppet som heter Lyckan.

Men sanna mitt ord, är flickan ombord,

så går det åt botten, sanna mitt ord,

ty flickor på hav och flickor på jord

de göra kål på lyckan.