Lycklandsresan

När jag steg i land,

där druvorna lysa

på Lycklands strand

och flickorna mysa

på stranden i blomster och band,

go on, tänkte jag,

känn mynten i fickan,

i dag är i dag,

den vackraste flickan

om halsen och höfterna tag!

Hon gav mig en titt,

jag kom till ett näste,

där vin ficks fritt,

och vinlöv hon fäste

huldsaligt om huvudet mitt.

Och i mitt schatull

med tärningen lekte

jag Lycklands gull,

mens flickan mig smekte

så saligen ljuvlighetsfull.

Men bönderna där

i Lyckland trängde

mig riggen för när,

och tillhyggen svängde

de bönderna, bönderna där.

"Hej, leden är trång,

nu näven håll knuten

och taljan i gång,

se opp från kikuten,

ohoj, alle boys, kom along!"

Och ilsken och full

jag slog och jag spände

tre bönder ikull,

min käresta rände

åt skogs med mitt Lycklandsgull.

Det small och det ven,

de flängde mig sönder

med käppar och sten,

förbannade bönder,

de slogo mig halt i ett ben.

Så steg jag ombord,

men stödd på en krycka

och lappsalvmord,

av Lycklands lycka

och viner och flickor förgjord.

Till sorg blir all glans

och halt får en vanka

omkring efter dans,

ens vinlövsranka

blir hård som en hagtornskrans.

Men skål, alle boys,

gör fast alle trossar,

och skål, alle boys,

god natt, alle gossar,

nu går skeppar Lyckman till kojs!