Stjärnan

Jag sliter i dagarnas kedja.

Jag pustar på mina kol.

Jag smälter och smider, min smedja

är het, som ett avgrundshål.

Det brusar som eld och det stänker

som sot från min diktarhärd

men ovan går skyarnas värld,

och mellan skyarna blanker

en stjärna på salig färd.

Det brusar som eld i min hjärna,

det rinner som blod i min tår

Jag hälsar dig saliga stjärna,

som aldrig jag når.