Vandraren

Här ur mossiga klippans famn uppväller

ren och klar en melodisk källas vatten,

här ej ofta beträddes

gräset af människofot.

Aldrig skönare böjda grenar såg jag

sträcka bävande, fina bågar, tyngda

rikt af daggiga rosors

välluktberusande mängd.

Källa, du som vakande mildt min sömn beskyddat,

tyst och lätt hänsorlande sakta silvervågen,

dig beprisade skaldens

korta melodiska sång.