Nattviolen

Nu blommar nattviolen,

Now the orchid is in bloom,

Men ack, du vet det väl –

But, as you know so well,

Ej kringglänst, ej i solen

It is not in bright sunlight

kan den giva uttryck åt sin själ.

That it gives expression to its soul.

Har du väl sett vid roten

Have you seen at its root

ett väsens tvedräkt?

Its twofold nature?

Vänd dig hit!

Turn and look.

Vad ser du,

What do you see,

Vad ser du då?

What, then, do you see?

O, svart är ena foten

One stem is black

den andra foten vit.

While the other is white.

Först när till ro är solen,

And it is not until the sun rests

när sövd är dagens röst,

And the day falls silent

då bryter nattviolen

That the orchid

inseglet på sitt tryckta bröst.

Bursts the lock of its sealed bosom.

Det dolda sår som ömmar,

The hidden wound that aches,

för varje öga öppnas då;

Opens up for all to see;

Då stiga välluktsströmmar

And lovely scents ascend

emot det dunkla blå.

Toward the dark blue sky.

O, svart är ena foten

One stem is black

den andra foten vit.

While the other is white.

Först när till ro är solen,

And it is not until the sun rests

när sövd är dagens röst,

And the day falls silent

då bryter nattviolen

That the orchid

inseglet på sitt tryckta bröst.

Bursts the lock of its sealed bosom.

Det dolda sår som ömmar,

The hidden wound that aches,

för varje öga öppnas då;

Opens up for all to see;

Då stiga välluktsströmmar

And lovely scents ascend

emot det dunkla blå.

Toward the dark blue sky.