Du ler

Du ler med vita tänder

och läppars röda glans,

och blickens ny sig tänder,

som aldrig nedan fanns.

Du gördlar dina länder

med samma lätta händer

som till din första dans.

Du räddat genom åren

ditt friska, knappa hull,

och ännu glänsa håren

som olja och som gull.

Kom, glömmom hjärtesåren!

I löten bräddar våren

sin blomsterskäppa full.

Vad sjuka skalder sjunga,

att lyckans tid förgår,

är sant på deras tunga

men vore lögn på vår.

Oss lyfta vingar unga

ur livets kval och tunga

i våra sena år.