Månhymn vid Lambertsmässan

Träd ut mellan brokiga bäddomhängen,

stig upp från ditt läger i skogarnas fukt

och skin på den nakna ängen

och apelgårdarnas frukt.

Du nalkas och daggen dig stiger till möte,

och örterna fyllas med flödande sav.

Din makt är i kvinnornas sköte,

din makt i det svallande hav.

Din makt är i själarna; skälvande stiger

en flodvåg av längtan och följer din gång,

vart bröst som älskar och tiger

blir svämmande fullt av sång.

Till dig i sin längtan lantmannen skådar,

ty sådden blir skörd i ditt nattliga hägn;

din rodnad stormen bebådar,

din blekhet ger nejderna regn.

Nu är som ett bud genom midnatten fore:

"Han kommer i fullhet, bereden hans fest!"

Mig är som en gudom du vore

och jag din tjänande präst.

Det är som jag levde i fjärran trakter,

i fädernas länder, i sagornas tid,

då drömmens och trånadens makter

man tillbad i månljusets frid.

Dig offra de sorlande lundar och brunnar

och suckarnas ånga och vildmarkens lukt.

All jorden ditt lov förkunnar,

du höstkung, med kärna och frukt.