Mumla tumla humla

Mumla tumla humla.

I ett tält, som sömmat blev

av en regnvåt spindelväv,

står i sina tärnors ring

jungfru Nyckelpiga.

När hon säger någonting,

mysa de och tiga,

skrapa fot och niga.

Runt omkring vid varje strå

ringa klockor himmelsblå

och väl hundra myror små

bakom stjälkarna stå vakt.

Hör vad Nyckelpiga sagt!

Mumla tumla humla.

Väktar Lysmask hämta skall

största humla, som går vall.

Sadeln lyft ur stallets tak.

Spänn med vana händer

fjäderbuske och schabrak

över ryggens ränder.

Rid kring mina länder.

Tag som hjälm en silvergrå

puppas skal med silke på.

Om du hör en vagga gå,

stig på fönsterblecket böjd,

lys dit in med lyktan höjd.

Mumla tumla humla.

Var står hennes första bädd?

Var ser hon sin vagga redd,

hon, den lilla, vilkens famn

Gullebarn blott vinner,

hon som får hans liv, hans namn?

Om du henne finner,

vänd så snabbt du hinner.

Svinga luren till din mund.

När den hörs i morgonstund,

då, min vakt, gnid bort din blund,

linda armen fast omkring

varje klockas stjälk och ring!