Sikta sikta gullkorn

Sikta sikta gullkorn.

Månget korn är ej av gull.

Det tar siktens galler.

Men det andra faller.

Snart är halva skäppan full.

Vem skall få min skäppa?

Gullkorn males ej i kvarn,

men jag har en täppa:

täppan heter Gullebarn.

Sikta sikta gullkorn.

När min sådd får spira,

skola milt och månbeglänst

drömmens döttrar fira

kring vart ax sin altartjänst.

Snart i lövet stinger

dock en knekt med piken fälld.

På hans höjda finger

fladdrar gult en stjärnas eld.

Sikta sikta gullkorn.

Lurvig skakar lejonhud

över hästens manke.

Stjärnan är en tanke,

knekten är ett sändebud.

Men ur barmen rycka

drömmens döttrar strax det spjut,

som hans händer trycka

genom deras slöjas knut.

Sikta sikta gullkorn.

Deras kläder blöda.

Tankespjutens mjuka trä

böja till de röda

lyror på sitt späda knä.

Stjärnans långa strimma

spinna de till lyrans garn

och var livets timma

spela de för Gullebarn.