Du hiärtans tröst och lilia

Du hiertans tröst och lilia,

jag älskar tig allen.

Ingen skall os åtskillia,

säger jag utan men;

fast mången tet förtryter,

jag mig dock ej ombyter,

blir alltid stadig vän.

Lät ingen tig bedraga,

ack allra skönsta dam,

ty många väll behaga,

avunda tig försan.

Men var vid stadigt sinne,

hav alltid mig i minne;

räck mig tin vita hand.