Jag storlig bekymrat är

Jag storlig bekymrat är

av den sorg jag daglig bär

för eder, min hjärtans kära

som jag ej kan umbära;

ten stora sorg och möda

tvingar mig visst till döda.

Ty allt som en ärtegårdssäng,

som är med rosor bemängd,

så låter I eder finna

med ärlig tukt och sinne,

allt som en jungfru bör

vara emot sin hjärtans köra.

Tet bliver stor sorg och gråt,

om vi skolom skiljas åt,

jag måtte allena bliva

uti stor sorg och kvida.

Gud styrke i tetta elende

och gåve min sorg en god ände.