Härmed farväll, skiön damma!

Ändock, jag synes ringa

för tig, o jungfru kär,

falskhet dock tu ej finner,

att jag i hjärtat bär.

Jag trogen är i döden,

och förr vill jag på glöden

brinna än svika tig.

Härmed farväll, skiön damma,

farväll tu skiöna ros,

farväll, o rosenblomma,

tu skiönaste turkos.

Godnatt min ros och kära,

farväll min frid och ära,

kom snart och bliv mig hos!