En skiön wijsa

Jerusalem, Zions dotter,

trösta mig i min nöd

ty kaller min vän åter,

eljest bliver jag död.

Utkorade vän bland mångtusen,

var finner jag henne igen?

I döttrar av Jerusalem,

säger min vän att jag är krank av älskog.

Såsom en ros i dalen,

härlig som Tibero,

så är min vän i salen

ljuvlig som Isero.

Tu lilium convalium,

ack tu, min kära brud

I döttrar av Jerusalem,

säger min vän att jag är krank av älskog.