En strandvisa

Är det ljuvt att sköljas

under sorl och sus

af en klangfull böljas

gång till dödens hus?

Är det skönt att drukna

i en havsvågs famn,

är för alla sjunkna

djupt i djup en hamn,

där för brott och ånger,

vilka stormat vildt,

ljuda sorgens sånger

sonande och mildt?

Men vem vågar språnget,

fast ens liv är ött,

fast ens hopp är gånget,

från en värld, som dött,

dött, där ögat skådar,

dött, där örat hör,

och fast allt bebådar

att du ändä dör?