Sof! Sof!

Sof, sof sof lugnt!

Sorg, natt dig ej når

Lifvet var tungt,

frihet du får!

Sof, sof, lungt!

Hän genom verlden,

stormig var färden;

Mycket der sviker,

lycka, som viker,

blotter, gör arm,

själen så varm!

Dock, liksom drömdr,

allt nu är glömdt,

ljusande hopp

vinkar dit opp!

Sof, sof, lungt!