Hvad brusar ofvan mig i rymdens sal

Hvad brusar ofvan mig i rymdens sal,

der väldigt svingade vingar framåt jaga?

Jag blickar upp: berg och dal

jag ser flyttfogelskaror fjerran draga.

Ett skri går gällt från deras vilda hop.

Är det väl vinterns jämmer vida kring verlden?

Dra de förbi mig med ett jubelrop

att målet Södern är för långa färden?

Jag vet det ej, dock känslan re'n mig sagt

att hjertat här i nordens köld förblöder.

Du rör, du lockar mig med trolldomskraft,

du evigt ljusa soluppfyllda Söder!