Nu heden är mörk
L. Norman
Nu heden är mörk, nyss glänste han rik.
Nu björken är kal, grön han var och blid.
Två gingo vi här, nu ensam jag är.
Ve öfver dig höst och en kärlekslös tid!
O ve, o ve,
Ve öfver dig höst och en kärlekslös tid!
Nu verlden är tom, nyss var hon så skön.
Nyss var jag så rik, nu lider jag nöd!
Två gingo vi här, nu ensam jag är.
Min kärlek bedrog, o vore han död!
O ve, o ve,
Min kärlek bedrog, o vore han död!