Gondoliern

Ro hit gondolen, leende gosse,

fort till Rialto far med mig!

Se mitt halsband, får du till belöning,

Länge re'n det så var ämnadt åt dig.

gossen sad': "Nej, Giannetta!

din skänk är mindre än min bön,

och skall jag ro dig till Rialto

mycket mer jag vill till lön."

Fort, ro mig öfver elake gosse,

tag hvad jag bäst och dyrast tänkt:

tag den rosenkrans, som den fromme patern

i en helig stund mig signande skänkt.

gossen log: "Nej, Giannetta!

om rosenkransen jag ej bedt,

har du ej bättre att mig bjuda

skönaste allt mitt öga sett?"

Dock ser jag nu gondoln, som gungar

bevingad på kanalens våg!

der sitter Giannetta, hos gossen,

nöjd och glad i håg.

Till strand de nå och Giannetta,

flyr rodnande bort, den fagra mön.

Hvad har åt gondoljern hon gifvet?

Nog var han nöjd med sin roddarlön.