Vårvisa

I rymden lärkan glädtigt slår

Tra la la la, Tra la la la la.

och vaktelns rop mitt öra når,

Tra la la la la la!

Hvad sorl och sus,

hvad klang och brus,

från dal och höjd

af lust och fröjd:

Hur härlig är ej vårens tid!

Tra la la la la la la!

Och manar djupt uti mitt bröst,

Tra la la la, Tra la la la la.

till lif och dåd en inre röst,

Tra la la la la la!

Den väcker opp

förstelnadt hopp,

den tonar klart

och underbart:

Hur härlig är ej vårens tid!

Tra la la la la la la!

Och jag skull' ensam tiga still,

Tra la la la, tra la la la la!

för ingen ville lyss dertill?

Tra la la la la la!

Jag sjunger gladt

om vinternatt,

som bleknad flytt

och Maj som grytt,

Hur härlig är ej vårens tid!

Tra la la la la la la!