Duvdrottningen

Rödklädda stalldrängar ivriga streta,

de svettas, arbeta,

ty tiden är sen.

Släpa en ståltråd och hammare leta,

så blanka och heta

i lampornas sken.

Blek direktören, med gnistrande ringar,

ridspöt i handen helt orolig svingar.

Säger så värdig:

-- Allt er no fertig..."

Rödklädda drängar försvinna med fart.

-- Allt er no klart,

Allt er no klart."

Skynket sig klyver. I pärlor och vitt

dansar miss Dassy till rundelens mitt,

spritter med benen och niger med smak

och kritar sin sko där bak.

Mild hennes hälsning till bänkraden går,

kyssar hon kastar med flygande hår.

Bastuban högt invid tälttaket grå,

den taktar så ömmande då.

Se, hur miss Dassy, den milda, sig svingar,

så ståltråden klingar

och sänks vid ett hopp.

Prövar med foten -- en stalldräng hon tvingar

med blicken: Han bringar

mer krita dit opp.

Frida, nu dämpar sig bastuban mera!

Milda miss Dassy skall livet riskera.

Sakta hon skrider,

framåt hon glider

liksom en ängel på stråle av sol.

Fladdrande kjol!

Plötsligt de öppna en gyllene bur.

Duvorna flyga så matta därur,

flaxa med vingarne, susa och slå.

Snart fåglarne fäste få.

Dassy, den sköna, har lagt sig till ro,

vilar så vit på sin glittrande bro.

Duva i handen och duva i bår

En duva på bröstkullen går.

Stalldrängen nedanför, ängsligt han vakar;

när ställningen skakar,

då skruvar han till.

Plötsligt vid taket en trumvirvel brakar,

så Frida sig makar

mig närmre intill.

Storögd miss Dassy ses ligga däroppe

tills direktören hörs ropa: "Na! Hoppe!"

Duvorna flaxa,

Dassy ses saxa

benen så snabbt. Hon i sågspånet står.

Flygande hår!

Dansande, trippande, hoppande tar

Dassy buketten, som vinande far.

Larm uti cirkus! En åska, som går!

Och tältduken ängsligt slår.

SYSTEMFin, societeten åt ljuvhetens bild

klappar, och Rådmannen småler så mild,

men direktörens förvildade son

han skriker: "Nu spricker trikån!"

Frida, ej vredgas, ej händerna knyta,

ej glädjen förbyta

mot sorgernas hamn!

SYSTEMBildningen ofta är endast en yta,

det må ej förtryta.

Jag nämner ej namn...

Synen, den milda, förblir i vårt minne,

sköna miss Dassy skall stanna därinne.

Blid får den ljuva

smeka sin duva.

Titta! En pajas i sågspånet sprang:

"Si maj en gang!

Si maj en gang!"

Bastuban taktar den valsen, så öm,

Frida ser Duvornas drottning i dröm.

Pajasens språng ibland sågspån, som yr,

ej hennes öga bryr.

Rödklädda drängarne inrusa snart,

framrulla blommiga mattor med fart.

Blixtrande vändes, vid muller och dön,

bastuban, väldig och skön.