I festglädjens yra
B. Sjöberg
"Hjälp oss backsa talarstolen!
Di har ställt'en mitt i solen!" --
Undan, Frida, akta kjolen!
Skynda! Här man bråttom får!
"Gustafsson! Åhi å backsa...!"
Ovanför de fanor saxa:
Glober svälla, örnar flaxa
strax för vindens kår.
Hör bara, hur det skrattar:
"Ha ha!" -- Bland flaggor, hattar,
"Rättvisans" hjul jag fattar.
Kanske lyckan rår!
Blåsten kaffedoft oss sänder,
Gustafsson på tuban vänder;
droppar blixtra en i sänder
när han klaffen slår.
Medan lärkan ovan klingar,
mänskan, yr, vill kasta ringar.
Så beräknande jag svingar
ringen -- den i gräset tar!
Ej så lätt att spiken hinna.
Jag ett durschslag kunnat vinna.
Fridas ögon ivrigt brinna,
när jag kastet har. -- -- --
Skjutbanans jättar falla,
nicka, när skotten knalla
matt. Sådan villervalla!
Bort jag Frida drar.
Jag vill gå, där fiskdamn glimmar
spegelstel, och reven simmar!
Allvar, fly i festens timmar
under hornfanfar!
Plötsligt ses bestyrarn rusa
fram i gräset. Flaskor frusa,
puffa, klinga. "Ena ljusa
satar! Drickorna de lagt
mitt i solen, så de spricka!
Åtta hela sockerdricka!"
Vilda blickar kan han skicka!
Vrede och förakt. -- -- --
Gungan tar sats och knakar,
paret på brädan skakar.
Nedanför ängsligt vakar
ansvarsfull en vakt.
Så med Frida vill jag fara
upp igenom luften klara
mot vår Junis runda skara
moln i snövit prakt!