Ännu (Till en sångare)

Det är ej borta, som du trodde,

De ljufva toners fria val;

Det bor ännu, som förr det bodde,

I själens djup en näktergal.

När sorgen höljde fogelburen,

Han trodde genast, det var natt

Och död och vinter i naturen,

Och sörjande och stum han satt.

Men snart, o snart af ömma händer

Skall floret lyftas bort en dag,

Och ljus och glädje återvänder

Med tusen nya toners slag.

An är ej ålderns skymning inne,

Än är det sol i grönklädd dal,

Än är du ung till själ och sinne,

Och du skall qväda, näktergal!