Hvarför tvista?

Hvarför tvista? Hvarför tvista?

Lifvet rymmer,

färgen bleknar,

qvällen skymmer,

och du har,

förrän du dör,

mycket sjelf att svara för.

Hvarför tvista? Hvarför tvista?

Hatet vike,

alla hjertan

sig förlike!

Låt den tystna,

kifvets röst!

Slut dig i ditt eget bröst!

Det omätliga, det Ena,

Evigt älskande och rena,

Målet för odödligt hopp

löse alla strider opp!

Tåligt verka och förbida,

som de milda stjernor skrida

fjerran ifrån dagens glam

öfver aftonhimlen fram!

Ej den ena stör den andra;

tyst och afundsfritt de vandra;

spridande sitt skära ljus

från gemensamt fadershus.

Lid och stråla! Tro och ana!

Ande, gå din gifna bana!

Har ej du en sol också?

O. kring henne kretsa då!