Pagens visa

När morgonstrålen faller

på tinnar och galler

och helsar: det är dag!

När morgonvindar locka

jag går att rosor plocka

vid lärkans första slag.

Jag väljer ljufva möda!

de rödaste bland de röda

att ge mitt hjertas dam.

När vidt från hela trakten

man samlas hit till jagten,

du vill till häst också;

se, sångarn fram jag leder!

Sitt upp! Min hand jag breder;

o stöd din fot derpå!

Jag får förstulna lycka!

dess sidenboja trycka;

haf tack, mitt hjertas dam!

I eken höstvind susar

och jägarskaran brusar

vid hornens skall framåt.

De hvita falkar sväfva,

förföljda dufvor bäfva;

Men när från skogens stråt

till hemmet skaran vänder,

du lyfts på pagens händer

ur sadeln lätt, min dam!

Vid gästabudets timmar,

när riddarsalen glimmar

af gull och hermelin,

din page vid stolen vaktar,

din minsta vink han aktar

och skänker i ditt vin.

Jag får din stämma höra

och lätt din drägt beröra,

mitt hjertas ljufva dam!

När kyrkklockan kallar

högt öfver mur och vallar

och messans stund är när,

i slöjan du dig höljer,

din gång jag lydig följer,

och bok och släp jag bär.

När helga kalken höjes

och knä till jorden böjes,

jag ber för dig, min dam!

När dagens möda svalkas

och hvilotimman nalkas,

jag tänder facklan stum,

jag kastar om dig kappan

och uppför vindeltrappan

dig lyser till ditt rum.

Till afsked stolt du nickar;

hur kall, hur lugn du blickar!

Sof väl, mitt hjertas dam!

Så mina dar förrinna,

min ljufva herrskarinna!

och allt hvad jag begär

som lön att jemt dig tjena,

du hulda och du rena,

o vet du hvad det är?

Ett "tack" från ögon klara,

ett lätt "god morgon" bara,

och nöjd är jag, min dam!