Hyllning till Universum

Medan andra de dra till dansen,

medan andra till Nöjets gap

ragla yra med offerkransen,

lycklig är jag i lugna sansen,

svärmar stilla för Vetenskap.

Stråken viner

bak jasminer,

hornljud når till mitt rums gardiner,

medan andra de dra till dansen

vill jag svärma för Vetenskap.

Medan månen den gyllne kroken

häktar upp bak den våta gren,

bak de doftande blomsterdoken,

bläddrar jag i Familjeboken,

skådar världar med glödgat sken.

Sidan fyra

stjärnor pyra

och kometsvansar häftigt styra,

festligt fram i Familjeboken,

där jag bläddrar vid ljusets sken.

Jag vill drömma om Universum

djupt här nere i jordens mull.

Glädjas vill jag åt Universum,

sjunga vill jag om Universum,

denna vilda, så stjärnefull.

Fjäll och stenar,

tuvor, grenar,

hav, kometer, planet, som skenar,

dån och viskning i Universum,

jag besjunger för glädjens skull.

Bäst på Jorden jag mig ses sköta

fin och städad och ambitiös,

stora världar varandra möta,

kretsa tysta -- och sammanstöta:

röda flingor i mörkret strös!

Floder spruta,

eldar tjuta.

Å, nog borde jag tårar gjuta!

Men för mycket jag har att sköta,

där jag sysslar så ambitiös.

I det stora är jag väl ringa;

lyser, myser i fröjd ändå

bland kometer, som sönderspringa,

ibland haven de blå, som svinga

böljor in över sten och strå!

Milda blickar

Frida skickar,

och den blommande apel nickar!

I det stora är jag väl ringa,

lyser, myser i fröjd ändå!

Vårens strömmar i Universum

frusa, bada kring sten och grund!

Vårens drömmar i Universum

spira, skira, o, Universum,

tjusa glada i denna stund.

Ögat blänker

när jag tänker

på all fröjd, du mitt sinne skänker,

o, mitt präktiga Universum,

där jag drömmer i Jordens lund.