Tröst i glaset

Så tar jag, försann, och virar

kring skulten en törnekrans!

Så ger jag mig ut och firar.

Vik hädan min lugna sans!

Kom, skönaste spritiosa,

kom hit till min bleka mund,

och skaffa den litet rosa,

förgyllande spritiosa,

och giv mig en tröstestund!

O, punsch, där du står i muggen

så gyllene, tjock och grann,

du liknar den gula luggen,

som glänste, när månen brann,

den luggen, som lent mig smekte

på hemväg den milda natt

i somras, då allting lekte

och varmaste blåstar smekte

och dansade fritt och glatt.

Förbannade läppar dina!...

Hej dunkom, du röda vin!

Du liknar de läppar fina,

som viska bak tät jasmin!

De läpparna små, som sade

en doftande kväll till mig:

"Jag vånne, att dig jag hade,

för alltid, du milde, glade!

Jag vånne, jag hade dig!"

Så dön mina kärleksrosor!

Adjös och farväl med er,

och kommen, I spritiosor,

likörer och punsch, med mer!

Och porter, åt dig jag syftar,

du bubblande, mörka drick!

Å, trösta mig, ty jag snyftar...

Kom porter, åt dig jag syftar

med slocknande, sorgsen blick!