Vårnatt i Fridas faders trädgård

Tycker att vi borde andar vara

denna afton ibland blommors snö!

Ovan häcken står vår granna, klara

aftonstjärna som en fyr på sjö.

Dunklet är nog tätt, men blomstren skina

trotsande det tunga skymningsdok.

Nyss en apel dödstyst ner sitt fina

överflöd av vita blommor vrok.

Ej är Frida högljudd med sin stämma,

men hon helst vill viska denna stund

liksom rädes hon att skönhet skrämma

som en fågel från vår trädgårdsrund.

Eljest saklig själv, jag kan ej svara,

ej min tankes alster ivrigt strö.

Tycker att vi borde andar vara

denna afton ibland blommors snö.