Naturlig förklaring

Molnen som skrida

därovan vid vindarnas vals:

En gasbildning, Frida,

ej mera, ej vidare alls.

Stjärnan som myser

så stilla och ljuvt i det blå:

Ett jordklot, som fryser,

som ryser

i ensamhet så.

Flingan, den fria,

den vita, som stjärnformig är

(en lyckad kopia

av tecknet som himmelen bär),

dagen och natten

den virvlande tjusar oss så:

den silverne skatten

är vatten,

ej mera ändå.

Rodnad bak galler

av fläktande hattfloret, den

ibland förefaller

så hemlighetsfull, o, min vän!

Denna förmering

av skönhet på kindernas lott:

en snabb cirkulering,

pulsering

av blodkroppar blott.

Lusten att kvittra

som fågel i vaggande fur,

likt sus och likt zittra,

den är av erotisk natur.

Längtandets smärta,

som fängslar vår fröjd med sitt lås:

Ett tryck kring vårt hjärta.

En smärta

naturlig, förstås!

Kyssen, den blida,

och Kärlekens arm kring en hals:

en livsyttring, Frida --

ej mera, ej vidare alls! -- -- --

Spörsmål, som fara

likt moln över mänskorna små,

jag söker förklara

och svara

naturligt uppå!