Det sägs!

Flicka, hvad ditt ögonpar

Stilla log allenast,

Säg mig, hvem i alla dar

Har spridt ut det genast?

Hvad du än ej sagt med ord,

Men med strålar bara,

Hvem har för vår hela jord

Talat om det? -- Svara!

Flög jag förr en solskensstund

Hän med hvita segel

Dit, der gröna holmars rund

Böljan gör till spegel,

Då var allt så tyst kring mig

För att vagga slupen.

Nu med ens: hon älskar dig,

Hviska höjden, djupen.

Gick jag ut der skogens led

Sval min väg förmörkar,

Der blott himlen skådar ned,

Blåögd, genom björkar,

Stum var ljungen på min stig.

Nu från hvarje tufva

Nu från allt: hon älskar dig,

Tala röster ljufva.

Nu det sägs i vestans flygt

Och i fogelsängen

Och i praktstil stär det tryckt

Uppå blomstergången.

Trastarne med säkerhet

Redan derom språkas,

Morgensolen jublar det

Hvarje gång vi råkas.

Hvad du än ej sagt med ord,

Men med strålar bara,

Hvem har för vår hela jord

Talat om det? -- Svara!

Gaf du minsta blommor magt

Att min ro bekriga,

Säg då sjelf, hvad de ha sagt

Eller bjud dem tiga!