Sylvias visa

En liten fågel fjerran

I himlens sky är jag,

Kan endast prisa Herran

Och båda vårens dag.

En stråle sol är all min fröjd,

Men alltid sjunger jag så nöjd

Min glada morgonvisa

För Gud i himmelshöjd.

När höstens skyar mulna

Och stormens vinge gnyr

Och björkens lockar gulna

Och solens strimma flyr;

Då flyger jag blott högre än

Till södern och min sol igen

Och helsar åter lycklig

Den nya morgonen.

Du själ, hvars suck förklingar

I jordens låga dal,

Lyft dina fåglavingar,

Som jag mot himlens sal!

Långt under dig blir sorgen qvar,

Men ofvan dig är himlen klar,

Och äfven du skall sjunga

Och båda vårens dar.