Regnbågen

En båge står hög öfver åker och by;

sju färger han bär i sitt änne.

Där flyga små fåglar i himmelens sky,

och alltid så flyga de tvenne.

— Hvart går eder väg

i skyarna, säg?

— Vi bygga vårt bo

på himmelens bro.

— Ack, kära små fåglar, han sviker er tro!

jo, jo,

så underligt är det i våren.

— Och är han ej bryggan vid himmelens strand,

där åskorna köra sitt dunder?

Och droppa ej tårar af guld från hans rand

till törstande jorden därunder?

— Ack nej, edert hägn

är rosende regn,

en villande färg

i skyarnas berg.

Ack, kära små fåglar, han bär eder ej,

å nej!

Så underligt är det i våren.

— Du vise, som räknar på fingrarna fem,

hvad vet du om himmelska fröjden?

Hvar bygga väl sångernas fåglar sitt hem,

om ej i den soliga höjden?

Nog få de en kvist

för lefnadens brist;

men eviga hus

de mura af ljus.

— Ack, kära små fåglar, hur säll är er tro!

jo, jo,

så underligt är det i våren.