Reseintryck mellan Sandhamn och Stockholm

Vid femti års ålder blef stugan mig trång

På min ensliga ö.

Att bara se getter, blef dagen mig lång —

Och så kom det snö.

Från Lappland kom Nordan liksom en fantast

Och tog böljorna fast.

Och skärgården blef på ett märkvärdigt vis

Fanerad med is.

Då tog jag min respels, siberisk karpus

Och piska och hatt,

Och nattsäck och kappsäck och kaggar och krus

Och skärp och kravatt.

Med snuggan i mund och med Brunte i traf

Förbi kobbar och haf

For jag fjärdar och sund förbi Djurö kapell

I min himmelsblå fäll.

Och Brunte i solskenet frusta och fnös

Och lyfte på svans.

Och säkert det hördes en mil då han nös

I morgonens glans.

Och solen i isen tog af vårt porträtt

Så oändligen nätt.

Man hade ej kunnat mer lefvande bli

Uti fotografi.

Och lustigt och gladt, som en bullrande dans

Öfver böljan det bar.

I skogen var tyst, och i lunderna fanns

Ingen sångare qvar.

Och Baggen låg blank, som han sopts med en qyast,

Men förunderligt fast.

Blott här och der låg liten hästl.. t på vik,

Som ”

en frusen musik

”.

Och månan klef opp i den mörkgröna skog

Uppå öfversta pinn.

Och Nacka jag såg: det var skada på krog

Att den skulle dras in.

O, drufvornas tempel! din takås och fot

Ha fått fallande-sot.

Så grusas, o Bacchus! allt mer och allt mer

Dina

glada qvarter.

Men Brunte, som hade en hörsel så fin,

Satte af i galopp,

Tog tömmen med svansen och gnodde som hin

Uppå Nackanäs opp.

Och hungrig och törstig jag ropte på mat,

Så att krögarn blef flat.

Han troligtvis aldrig sett, utom min häst,

En så glupande gäst.

Och Brunte han slök sin portion utaf hö,

Och jag tömmarna grep.

Och han nystade på öfver Hammarby sjö

Genom tull'n, så det pep.

Och på gator och torg uti glädjen han sprang

Och vid bjällrornas klang

Trumpetade ut, att jag kommit till stan,

Så jag skämdes som fan.

Och härberge fick jag i

Urvädersgränd

Hos en gammal kokett.

Och dagen derpå gick jag opp sträckt och spänd

Uppå resandes sätt.

Och jag helsades flitigt med handslag och glas

Och små trefna kalas.

Och det gladde så innerligt brödernas själ,

Att jag mådde så väl.

Jag köpte cigarrer och fem skålpund snus

Och jamajka på krus,

Och vände en morgon helt bittida om

Samma väg som jag kom.

Och lyckligt och väl öfver villande sjö

Kom jag hem till min ö,

Och tänkte, som troligtvis också min häst:

Att ―

hemma är bäst!