Spinnvisa

Jag spinner min träd på den växande rullen,

den växande rullen,

och hvit som en snö är den molniga ullen,

den molniga ullen.

Jag spinner min nya,

min skönaste rya.

Allhelgonatiden är bröllop i bya.

Jag spinner min glädje af ängarnas tågor,

af ängarnas tågor,

af skogarnas dofter, af sjöarnas vågor,

sjöarnas vågor,

af sol i vår hydda,

af hälsa till krydda,

af änglarnas vakt, som vär tröskel beskydda.

Jag spinner min kärlek i skiftande tråden,

i skiftande tråden;

jag knyter mitt hopp vid den eviga nåden,

den eviga nåden.

Förutan dess fäste

så brister den bäste,

och fågelen söker förgäfves sitt näste.