En månskensnatt på Slottsbacken

Verse 1

Magistern:

Herre min Gud, vad den månen lyser,

se, vilken glans utöver land och stad!

Glunten:

Himlen är klar och var stjärna myser

vänligt emot oss ner och vinkar glad.

Both:

Där flammar Sirius, där Orion,

där plaskar Svanen i eterns bad.

Herre min Gud, vad den månen lyser,

se, vilken glans utöver land och stad!

Verse 2

Magistern:

Högt opp i Slottet varenda ruta

blixtrar, som vore den en ädelsten.

Glunten:

Tänk dig vid tornet en prins med luta,

fladdrande lockar och charmanta ben!

Both:

Och i ett fönster Cecilia Wasa,

bländande skön uti månens sken.

Högt opp i Slottet varenda ruta,

blixtrar, som vore den en ädelsten.

Verse 3

Magistern:

Där ligger Parken och Fyris-slätten,

fet utav forna kämpars blod och märg.

Glunten:

Sandgropen här, den förfärlige jätten,

klädd i sin ruskiga och gråa färg;

Both:

och mellan lärkträden, just vid Tullen,

gamle perukmakar Rosenberg.

Där ligger Parken och Fyris-slätten,

fet utav forna kämpars blod och märg.

Verse 4

Magistern:

Nedanför backen, ja just vid foten,

badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Glunten:

Och utmed ån har du Kungsängsroten,

Islandet därnäst med sin förstadsdygd.

Both:

Så Gula ladan och bort mot skogen

Föret, som glittrar och Danmarks bygd.

Nedanför backen, ja just vid foten,

badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Verse 5

Magistern:

Märk hur den skummande Fyris kastar

silver och pärlor uti Fallet ner.

Glunten:

Leker en stund vid Fördärvet och hastar

se'n till Flottsund, som många andra fler.

Both:

Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,

knappt en tår vatten han äger mer!

Märk hur den skummande Fyris kastar

silver och pärlor uti Fallet ner.

Verse 6

Magistern:

Kors, vad den Kraemer är bra för staden!

Han bygger broar och planterar trän.

Glunten:

Längs utmed ån, där du ser Promenaden,

betade fordom några magra fän.

Both:

Och där i Hamnen, som förr stod öde,

undsätts nu hela Uppsala län.

Kors, vad den Kraemer är bra för staden!

Han bygger broar och planterar trän.

Verse 7

Magistern:

Se bakom skyn huru Luna blickar

smäktande i Observatorium in!

Glunten:

Säkert hon tror att vid tuben nickar

någon Endymion med sömnig min.

Both:

Kyss honom inte! – Jag känner karlen.

Han tuggar tobak och är ett svin.

Se bakom skyn huru Luna blickar

smäktande i Observatorium in!

Verse 8

Magistern:

Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken

skådat på många, många Herrans år.

Glunten:

Jo jo, så är det att vara vaken!

Också i tid till sängs jag sällan går.

Both:

Se, hur ur Uppsala Gamla Högar

ståtligt dess flamma mot himlen slår!

Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken

skådat på många, många Herrans år.

Verse 9

Magistern:

Hög och förklarad i månens strimma

Kyrkan sig reser över träd och hus.

Glunten:

Märk vid dess fot vilken nattlig dimma

och vid dess spetsar vilket härligt ljus!

Both:

Gloria Deo in excelsis! Nog är det klent

här i jordens grus.

Hög och förklarad i månens strimma

Kyrkan sig reser över träd och hus.

Verse 10

Magistern:

Mycket det finnes ännu att skåda,

om vi på andra sidan slottet gå.

Glunten:

Om ja – men som vi ä' trötta båda,

glömma vi det, ty nu är klockan två.

Both:

Tron inte därför, I bleka stjärnor,

att vi gå hem! – Å nej, tron ej så!

Mycket det finnes ännu att skåda,

om vi på andra sidan slottet gå.

Verse 11

Magistern:

Var finns en punkt uti Sveriges rike,

där man om natten har så lycklig lott?

Glunten:

Hellre jag sover i "Stadens dike"

än uppå bolstrarna i kungens slott.

Both:

Nu ska' vi knacka oss in hos Lamby;

porter så här dags – är det ej gott?

Var finns en punkt uti Sveriges rike,

där man om natten har så lycklig lott?