Impromptu-balen

Verse 1

Magistern:

Plats, go' herrar, plats! Nu börjar balen.

Se brylån, så stor och så förnäm!

Glunten:

Sätt den där på golvet, mitt i salen;

det är centrum i vårt solsystem.

Magistern:

Vid dess sken vår lilla värld skall lysas opp:

varje dam

är en himlakropp.

Both:

Vid dess sken vår lilla värld skall lysas opp:

varje dam

är en himlakropp.

Verse 2

Magistern:

Hämta nu planeterna från köket,

Lotta, Karin, köksan och mamsell!

Glunten:

Madam Winter med, det gamla spöket!

hon må ock bli lyckliggjord i kväll.

Magistern:

Ulla, gudilov, är allaredan här,

och jag själv...

liksom lite kär.

Both:

Ulla, gudilov, är allaredan här,

och jag själv...

liksom lite kär.

Verse 3

Magistern:

En får lov att sitta bredvid bålen!

Vem då? – Jo, vår stadige kassör!

Glunten:

Jaga nu spyflugorna från kålen,

vårda halster, eld och tillbehör!

Magistern:

Darra ej på handen, när du häller i,

och hav akt

på ditt fögderi!

Both:

Darra ej på handen, när du häller i,

och hav akt

på ditt fögderi!

Verse 4

Magistern:

Se, här kommer hela kosidansen!

Hurra gubbar! Var och en tar sin!

Glunten:

Kors, vad väsen! Här man mister sansen

Krusa ej, mamsell skall ändå in.

Magistern:

Vackra, änglagoda, sockersöta ni

stig nu på!

Här är bara vi.

Both

:!

Darra ej på handen, när du häller i,

och hav akt

på ditt fögderi!

Verse 5

Magistern:

Sch! – Nu börjar änteligen akten;

spelman, spela sfärernas musik!

Glunten:

De, som sitta, skola stampa takten;

må för övrigt sköta sin praktik.

Magistern:

Ulla, om du lägger av den fula schaln,

blir du visst

drottningen på baln.

Both:

Ulla, om du lägger av den fula schaln,

blir du visst

drottningen på baln.

Verse 6

Magistern:

Högre, spelman! Stryk mans på fiolens

alla fyra – annars hörs det ej.

Glunten:

Kom, mamsell skall dansa nolens volens;

stå ej längre så och svara nej!

Magistern:

Vet, fast göken gal en liten tid ännu,

skriker se'n

ugglan sitt uhu!

Both:

Vet, fast göken gal en liten tid ännu,

skriker se'n

ugglan sitt uhu!

Verse 7

Magistern:

Hej! Det går med pukor och trumpeter,

fönstren skallra, dörrarna slå takt.

Glunten:

Golvet gungar, när vår världs planeter

storma fram uti sin vilda jakt.

Magistern:

Lotta, du är vår komet, ty all din glans

har du i

din charmanta svans.

Both:

Lotta, du är vår komet, ty all din glans

har du i

din charmanta svans.

Verse 8

Magistern:

Håll för tusan, håll i madam Winter!

Kär'ngen dånar – hon kan inte stå.

Glunten:

Hit med vatten! Akta dig, hon slinter –

drick nu! – Jaså, hon vill ha brylå.

Magistern:

Det var rätt, madam, stå på sig och drick mer,

sätt sig nu

hos sin kavaljer!

Both:

Det var rätt, madam, stå på sig och drick mer,

sätt sig nu

hos sin kavaljer!

Verse 9

Magistern:

Balen tycks bli ytterst animerad;

alla prata, ingen hörer på.

Glunten:

Köksan själv är ständigt engagerad,

svettas, hickar högt och ropar: nå!

Magistern:

Karins ögon – det är allt vad hon har kvar –

spruta eld

som i forna dar.

Both:

Karins ögon – det är allt vad hon har kvar –

spruta eld

som i forna dar.

Verse 11

Magistern:

Hurra, se hur Lotta tappar kjolen –

söta, låt avfällingen bli fri.

Glunten:

Liksom bakom ljusa skyar solen

ler hon i sitt lätta draperi.

Magistern:

Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,

blir det knappt

någon som dig ser.

Both:

Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,

blir det knappt

någon som dig ser.

Verse 11

Magistern:

Ljusen flämta, dammet står i taket,

köksan snavar, disken far omkull.

Glunten:

Glas och pipor krossas, och vid braket

gormar värden, arg och hes och full.

Magistern:

Strunt i värden! Såg du köksans fermeté?

Vet du, bror,

den var värd att se.

Both:

Ulla, akta dig, om Lotta tappar mer,

blir det knappt

någon som dig ser.

Verse 12

Magistern:

Nå, hur gick det? Inga orationer!

Å, alltsammans var en bagatell!

Glunten:

Nystedt spräckte sina permissioner,

köksan föll och skrämde bort mamsell.

Magistern:

Glas och pipor anser kyparn kunna gå

netto till

en och trettitvå.

Both:

Glas och pipor anser kyparn kunna gå

netto till

en och trettitvå.

Verse 13

Magistern:

Slut på dansen! Hurra nu för skålen!

Leve livet! Kypare, slå i!

Glunten

: (som finner bålen tom.)

Nå, vad nu då? – Ingenting i bålen?

Hör han, dummer, intet raljeri!

Magistern:

Vi, som dansat, ha ju knappast fått en tår,

och brylån

den var likväl vår.

Both:

Vi, som dansat, ha ju knappast fått en tår,

och brylån

den var likväl vår.

Verse 14

Magistern:

Var är herrn? Han vet väl vem som gjorde´t,

mår han illa? Nå än vår madam?

Glunten:

Hon och doktorn trillat under bordet.

Men kassörn då? Törs han inte fram?

Magistern:

Jaså – stackarn kröker ryggen bort i vrån.

Jo, nu tar

fan igen sitt lån.

Both:

Jaså – stackarn kröker ryggen bort i vrån.

Jo, nu tar

fan igen sitt lån.

Both:

Verse 15

Magistern:

Ja, sic transit gloria mundi!

Knappast född blir glädjen lagd på bår.

Glunten:

Lycklig den, som ändå får en blund i

trötta ögat, huru än det går.

Magistern:

Ställer jag till bal en annan gång, så vet,

att det blir

vald societet.

Both:

Ställer jag till bal en annan gång,

så vet,

att det blir

vald societet.