Glunten blir Juvenal

Glunten:

Ack, jag är så led vid att leva i denna förpestade

världen, där allting går emot,

Och snart vet jag ej vad som återstår mer,

som kan skänka mig lindring och bot.

Magistern:

Hur så?

Glunten:

Jag har fäktat och arbetat

Nu i nära åtta år;

Och vad har jag, för jag stretat?

Eller säg mig vad jag får?

Magistern:

Fria husrum...

Glunten:

Ja, i skogen.

Magistern:

Bra nog kläder...

Glunten:

Såd´na här!

Magistern:

Och förtäring..

Glunten:

Nämn den krogen!

Magistern:

Nå men pengar...

Glunten

: (kastar fram en slant)

Ja, den där! –

Magistern:

I en kasus så fatal

Återstår ej annat val – Kära bror bli Juvenal!

Glunten:

Nej, platt inte jag det vill.

Magistern:

I en kasus så fatal

Glunten:

Ack, vad båtar det väl till?

Magistern:

Återstår ej annat val,

Glunten:

Bleknad ros blir ej mer röd,

Magistern:

Kära bror bli Juvenal,

Glunten:

Och för mig är glädjen död,

Magistern:

bli Juvenal!

Glunten:

Ja, för mig är glädjen död.

Magistern:

Nej, som solen går han nyfödd upp var dag

Och när stjärnor tindra står han i vårt lag,

Ler och ropar: “ Gossar, jag är er korag!

Var I er församlen, där är också jag.”

Därför drickom glädjens skål i friska tag!

Då, min stackars vän, får livet nytt behag,

Sorg och nöd läggs ned i glömskans sarkofag

Och oss vinka fröjder utav tusen slag.

Glunten:

Vid närmare...

Magistern:

Nå?

Glunten:

Besinnande...

Magistern:

Så?

Glunten:

I ty jag ej...

Magistern:

Säj!

Glunten:

Förhastar mej...

Magistern:

Nej?

Glunten:

Så blir jag väl...

Magistern:

Va sa?

Glunten:

Av vissa skäl,...

Magistern:

Jaha!

Glunten:

Trots allt förtal...

Magistern:

Ah, bah!

Glunten:

En Juvenal.

Magistern:

Hurra! –

Vivas, floreas

Semperque gaudeas!

Both:

Hör du ej likt kända ljud?

Re´n han nalkas glädjens gud!

När han andas doftar ljuvlig vår,

Torkas ögats tår,

Läkas hjärtats sår.

Vad den guden är charmant! – Gutår!