Gluntens misstag

Verse 1

Glunten:

Minns du i fjol just denna dagen?

Gud sig förbarme, den var slem!

Magistern:

Åja, jag minns hur du betagen

råkade på... nog vet du vem!

Glunten:

Vad man ibland ändå..

Magistern:

kan rusa på!

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a

av nektar och ambrosia.

Och ej så lite till ändå,

då vi kunde göra så.

Verse 2

Glunten:

En slags konsert var arrangerad

A la Musard en söndagskväll;

Magistern:

parken kring Flustret eklärerad

gjorde var piga till mamsell.

Glunten:

Punsch gjorde ock sitt till

Magistern:

Om man så vill.

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a etc.

Verse 3

Glunten:

I en berså vi makligt sutto,

rökte cigarr i all sköns ro;

Magistern:

talte om Norbergs vinst in brutto

och om herr Chiewitz och hans bro.

Glunten:

Då tyckte vi oss se...

Magistern:

den vackraste...

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a etc.

Verse 4

Glunten:

Vi sprungo opp och snart vi funno

gömd mellan träden vår dryad.

Magistern:

Lamporna, fastän matt de brunno

läto oss se den skönsta vad.

Glunten:

Framåt vi rusade...

Magistern:

så tjusade!

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a etc.

Verse 5

Glunten:

“Varför så ensam, hulda tärna?”

Så jag i yran genast kvad.

Magistern:

“Dölj dig ej så, du aftonstjärna!”

var, vill jag minnas, min tirad.

Glunten:

Hon bara teg och gick...

Magistern:

med bortvänd blick.

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a etc.

Verse 6

Glunten:

Om hon i fred ändå fått flykta!

Men vi förföljde överallt.

Magistern:

Slutligen vid en brandgul lykta

tvangs hennes nåd att göra halt.

Glunten:

Men då hon vände sig...

Magistern:

så hände sig...

Both:

Fy fan;

Visst va' vi lite mosi'a etc.

Verse 7

Glunten:

Aldrig ett ord nu mer om saken,

skona mig för explikation!

Magistern:

Ja men, min bror, moderna smaken

tål ingen mystifikation.

Glunten:

Mostrar ä' mycke bra –

Magistern:

ibland – – å ja!

Both:

Fy fan!

Visst va' vi lite mosi'a

av nektar och ambrosia

och ej så litet till ändå,

då vi kunde göra så.